19 april, 2012

The Troubled Three

Ni kanske såg dem på Talang på tv4 i höstas. Ett sjukt bra band som för några veckor sen släppte sin senaste skiva till vilken de såklart behövde bilder. TTT är ett band som öser järnet på scen och detta var något vi ville återspegla. Efter många möten med idéer fram och tillbaka enades vi om bilderna som bygger på någon slags före och efter tanke. Före spelningen på framsidan, under spelningen på insidan och efter spelningen på baksidan. Vill ni se bilderna i sin helhet kan ni kika in på hemsidan.

Klicka för större.
Klicka för större.

 

29 februari, 2012

Ergorapido i lyxförpackning

Ett kul produktjobb jag gjorde för ett tag sen tillsammans med Electrolux. God förplanering och härligt samarbete med stylisten Anna-Karin Sarri under fotograferingen. Jag kunde lägga full fokus på min ljussättning och Anna-Karin pysslade med stylingen med lite snabba kommentarer sinsemellan för att synka det vi gjorde. Slutprodukten blev bl.a. en mindre produktbok för Ergorapidon där mina imagebilder blandas med rena produktbilder. Kul att göra ett jobb med lite mer redaktionellt tänk och bygga lite mer på känslor och livsstil.

28 februari, 2012

Upp 56%

Så var bokslutet avklarat för 2011! Ett väldigt händelserikt år för min del. Mycket nya kunder och jag kan inte påstå att jag märkt av någon lågkonjunktur utan snarare tvärt om. Mitt årsresultat ökade med 56% i jämförelse med 2010 vilket är ganska dramatiskt på ett positivt sätt! Nu bör man förvisso sätta allt i relation med att 2011 var det år då jag faktiskt körde på 100% i firman efter att drivit den på lite halvfart under något år. Det känns väldigt kul att det rullat på så bra och jag har sällan känt mig så peppad i mitt jobb som jag gör nu.
Visst finns det en många gråa dagar och mycket jobb som kanske inte proppar mig med dopamin men jag jobbar ju för bövelen med det jag älskar, hur många gör egentligen det!?

Som tur är, så är jag väldigt försiktig när det kommer till min egen ekonomi för i samband med ett så positivt resultat så kommer ju också en härlig skattesmäll och hade jag inte sparat undan pengar under året hade jag antagligen gått i personlig konkurs. Jag går alltid efter den enkla kalkylen att 50% av mina inkomster norpar skatteverket och det håller ganska bra i slutändan. 2012 har börjat bra och jobben började strömma in redan första måndagen efter nyår. Sen är det ju alltid lite berg- och dalbana mellan veckorna och det gäller att ha så god framförhållning det bara är möjligt.

 

9 februari, 2012

Vi knarkade..

..Inte. Men vid fotograferingen jag hade för ACO så såg hela studion ut som ett tillhåll för metamfetamintillverkning, eller åtminstone så jag föreställer mig att det skulle kunna se ut. Massor av märkliga provrör, maskiner för upphettning och blandning, vätskor och pulver i olika färg och struktur.
Vad vi egentligen gjorde var att ta bilder till ACO’s senaste kampanj som pågår just nu, ACO-Labbet. Ett annorlunda jobb med väldigt många bilder och ett kul samarbete med Society 46 och Prime PR. Även om bilderna är ganska enkla i sitt utförande så är det väldigt kul att arbeta tillsammans för att skapa en helhet, i det här fallet ett sorts spel. Det blir kreativt på lite annat sätt i jämförelse ”vanliga” fotograferingar där allt fokus ligger på själva bilden och inte så mycket mer.
Med bilderna som grund byggde Society 46 det interaktiva ”spelet” som går ut på att man får komponera sin egen hudkräm. När man tar bilder till den här typen av jobb är det lite annan planering som krävs innan själva fotografering för att bilderna ska fungera i slutprodukten. Alla bilder var redan snyggt skissade ungefär som ett bildmanus, avståndet från kameran fick inte ändras för mycket och bakgrundstoningen var tungen att vara så lik som möjligt på varje bild. Innehållet i de olika burkarna var tvunget att vara av rätt sorts kemikalie så att det stämmer överens med den verkliga tillverkningen.

Vi visste också att varje burk skulle ha olika färger på sina etiketter men inte exakt vilka färger och det var här jag gjorde ett litet misstag. Jag tänkte att det är lätt att ändra färgerna i efterhand så kan vi bestämma detta i efterbehandlingen. Vad jag dock inte tänkte på var att varje etikett också speglades i burkens glas och närliggande burkars glas. Detta innebar att när jag i efterbehandlingen ändrade färgen på en etikett så var jag också tvungen att ändra färgen i alla dess reflektioner. Det går, och är inte särskilt avancerat, men det tog ganska mycket längre tid än jag egentligen avsatt till efterbehandlingen. Dessutom hade det ju förenklat avsevärt om vi från början åtminstone använde neutralfärgade etiketter istället för en giftigt grön. Jag brukar alltid vara noga med att sätta så mycket som möjligt redan vid fotograferingen för jag vet ju att det straffar sig i efterbehandlingen annars. Och varje gång jag fuskar så får jag detta bekräftat. Men visst är det härligt att lära sig av sina misstag!

7 februari, 2012

Nu är leken slut!

I går hämtade jag ut min nya arbetskamrat, en Phase One 645DF med ett P40+ bakstycke samt ett par linser. Efter stor vånda inför inköpet som klassar sig kostnadsmässigt ungefär vad man får betala för en ny Skoda Fabia tog jag till slut klivet och hämtade ut den lilla godingen. Nu fick jag förvisso ett oförskämt bra pris på hela utrustningen vilket till viss del bidrog till att jag hade svårt att tacka nej men blev fortfarande en kostnad som är en ganska rejäl tugga av min totala årsinkomst.

Innan jag slog till ifrågasatte jag mig själv tusentals gånger med tankar som behöver jag verkligen den här kameran? Jag klarar mig ju med min befintliga utrustning, Varför ska jag köpa mellanformat när så många av mina kollegor klarar sig galant utan? Kommer den betala tillbaka sig? Kommer mina kunder egentligen uppleva någon skillnad eller är det bara jag som vill ha en ny leksak? Och inte minst, har jag verkligen råd?! Efter ett tag insåg jag (med lite hjälp från goda kollegor) att jag inte kan tänka i rent ekonomiska banor utan måste se det mer till min utveckling som fotograf och vilken riktning jag vill fortsätta. I slutändan tror jag detta lyser igenom på mina jobb och på så vis generar större inkomst. Jag säger inte att mina kunder kommer se – Aha! Den där bilden är tagen med en mellanformatare! Men däremot känns det direkt att det är en helt annan bildkvalité om man jämför samma bild tagen med en vanlig Dslr (systemkamera). Jag ska göra någon form av jämförelse vid tillfälle. Det finns hur mycket tekniska detaljer at grotta in sig på som helst men det tänker jag inte göra här för det är sjukt tråkigt om man inte är intresserad av kamerateknik. Men några av fördelarna jag nu får är framförallt ett mycket bättre dynamiskomfång (det mörka partier har fler nyanser och vise versa med ljusa partier), extremt mycket bättre skärpa, högre upplösning, trevligare format (mindre långsmalt än småbild och passar bättre för t.ex. magasin utan att beskäras), centralslutare (ger mig blixtsynktider på 1/1600 sec).

Men det här sätter inte stopp för mina småbildsjobb. Det finns jobb där mellanformataren kommer vara för långsam och klumpig och vid de tillfällena kommer alltid systemkameran vara min arbetskamrat. Ibland är smidighet och snabbhet mer prioriterat än sjukt stora bildfiler helt enkelt. För den som är tekniklysten kan man läsa mer om nykomlingen på www.phaseone.com.

 

12 januari, 2012

Extra utdelning

I höstas gjorde jag ju en PR-bild för Aladdin Dark. Några veckor efter att jag levererat jobbet hör Prime av sig igen och säger att även reklambyrån fått syn på bilden och vill använda den till en annons i tidningen Buffé. Tack vare ett bra jobb till min ursprungliga beställare kunde jag alltså tjäna en extra kosing på samma bild. Ett snabbt samtal till Buffé för att få deras upplagesiffra, en titt i prislistorna, klart. Snabbaste jobbet 2011 och dessutom en bekräftelse på att jag gjort ett bra jobb vilket är kul!
Att jag får bilder sålda vidare till tredje part kan jag inte påstå är jättevanligt men det händer. Sen är det långt från alla bilder jag gör som jag faktiskt KAN sälja vidare. Dels p.g.a. olika rättigheter men framförallt för att mina jobb för det mesta är väldigt specifika för en viss kund eller produkt och därför inte av intresse för någon annan att använda. Och det är väl därför man alitar en fotograf istället för att köpa från bildbyråer. För att få ”egna” bilder som ingen annan har och bilder som är skräddarsydda för just ens egna verksamhet. Köper man bilder från en bildbyrå finns ju alltid risken att du snart ser ”din” bild i ett helt annat sammanhang än du önskar att ditt varumärke blir kopplat till. Bildbyrån bryr sig ju inte om det är två konkurrenter som köper samma bild. Anlitar man däremot en fotograf får man en helt annan kontroll över materialet.

9 januari, 2012

Tropicana brunch

I höstas gjorde jag en matplåtning tillsammans med Hill & Knowlton för Tropicana. Bilderna skulle vara till tre brunchrecept på tema höst, vinter och jul. Till varje tema fotograferade vi en bild med råvarorna och en med den färdiga brunchen. För att ha någon möjlighet att fotografera 6 matbilder på en dag (fotografering där mat är involverat tar alltid längre tid än planerat) var vi tvungna att hitta ett arbetssätt som var enkelt att arbeta runt. Så vi använde oss enbart av två olika ljusriggar, en set-up för råvarubilden och en för den färdiga rätten. Självklart med mindre fix för varje bild, men ändå mer el. mindre samma grund. Vad vi istället ändrade på för varje tema för att få variation var, utöver själva maten förstås, bakgrundsfärg och styling.
Jag tror jag skrivit det förr, men det finns en slags tragikomik över matfotografering hur lång hur lång tid det kan ta för att få basilikablad ligga som man vill och sen när det väl ligger på plats och man nästan är gråtfärdig har det vissnat och vi får börja om! Det finns en massa trix inom matstyling för att undvika den här typen av problem, t.ex. kan man använda lim istället för filmjölk och potatismos istället för glass o.s.v. Men jag gillar ändå att i största möjliga mån arbeta med naturliga ämnen och veta att jag inte skulle dö om jag åt upp maten jag fotograferar. Men om det finns någon som sitter på ett bra trick att få färska örter att hålla sig vakna bara liiite längre så får ni gärna dela det med mig!

Höstens råvaror
Höstbrunch
Vinterns råvaror
Vinterbrunch
Julens råvaror
Julbrunch
Ljusriggen för råvarubilden
Den lilla vitlöksklyftan och lagerbladen flyttas till perfektion.
Vårt lilla studiokök blir snabbt fullbelamrat.
1 december, 2011

Aladdinspelet

Den här bloggen stressar mig faktiskt en del.. När jag inte skriver på länge. Men så är det tyvärr, energin finns inte alltid och framförallt tiden har varit knapp på det senaste. Och jag har också lovat mig själv att aldrig ursäkta mig för att jag inte skrivit på länge o.s.v. Och nu har jag gjort det säkert tre-fyra gånger senaste halvåret. Det finns tydligen inga principer alls hos den där Simon. Så här kommer ett snabbt inlägg för att dämma mitt samvete.

Aladdinspelet är här!

Tillsammans med Prime PR och Society 46 gjorde vi en fotografering till ett Facebookspel för Aladdin. Alla chokladbitar fotograferade från 4 olika vinklar ch ett gäng bilder på själva kartongen. Måååånga bilder blev det! Men eftersom vi från början visste ganska precis hur stora bilderna skulle bli i det färdiga spelet (knappa 3cm i diameter) så kunde jag vara ganska snabb i retuschen på bitarna och egentligen mest lägga på lite kontrast, färgkorrigera lite och plocka bort det värsta skräpet. ”Småskräpet” syns inte i slutprodukten ändå eftersom bilderna är så små. Det som tog tid var det jag räknat med skulle gå snabbast, friläggningen.
I och med att Chokladbitarna var så små och jag hade lagt en anings högdager på sidan gick det inte att snabbfrilägga med hjälp att snabblasso eller annat halvautomatiskt trixeri. Då envisades nämligen lassot att krypa ”in” på själva biten i det ljusa partiet. Så jag fick snällt frilägga varje bit för hand istället. Hade jag haft det tufft med tid så hade såklart frilagg.se eller liknande tjänst kunna vara ett attraktivt alternativ.

För att få exakt samma vinkel på alla bitar hade vi ett system där vi markerade upp mitten på ett A4 där varje pralin omsorgsfullt placerades. Därefter hade vi markeringar på bordet som vi kunde snurra pappret efter och på så vis få mer eller mindre exakt samma vinklar på samtliga bitar. Knäpp, vrid, knäpp, vrid, knäpp. Tack Gustaf för pappersidén!

SÅÅÅÅ vad väntar ni på! In och vinn choklaaaad!

Ola från Prime PR väljer omsorgsfullt ut de finaste bitarna. Handskar på!

13 november, 2011

Nytt golv i studion!

Äntligen ska vi bli av med de jobbiga ojämnheterna som tidigare förstörde fondpappret alldeles för fort när man gick på det. Vi kommer också måla ytan neutralgrå för att undvika eventuella färgstick som den tidigare golvfärgen kunde ge om ljuset hamnade olyckligt. Att det sen kommer bli sjukt snyggt är ju inget minus!

Att spackla betongspackel var också en ny erfarenhet! Fort måste det gå så att inte betongen brinner/härdar innan det ligger som man vill. Vi lärde oss snart att melodin var att arbeta med löjligt löst spackel och ytan kommer bli sjuukt fin! Kom och titta vettja!

 

9 november, 2011

Aladdin hör julen till

Marabou’s Aladdin-ask har nyligen lanserats i en tillfällig specialutgåva med enbart mörka praliner, Aladdin dark. Så för ett tag sen plåtade jag tillsammans med Prime PR en jultema bild på asken samt några renare produktbilder för dem att använda i PR-marknadsföring. Det lustiga med choklad är att jag aldrig slutar förvånas över hur mycket efterbehandling som krävs. Det är ju så att ögat är mer förlåtande i ”verkligheten” än vad det är när man betraktar en bild, tack o lov!

När jag retuscherar är jag ofta och pillar med detaljer i 2-300% förstoring. Detaljerna jag då ser är ju såklart inget jag kan se när jag sen zoomar ut bilden till exempelvis 25%, MEN jag är ganska övertygad om att helhetsintrycket förbättras.
Sen är det ju så ambitionsnivån på retuschen måste sättas i relation med vart bilderna senare kommer publiceras, samt vilken budget det finns för jobbet. En dagstidning med grått tunt papper är för det mesta väldigt förlåtande och döljer många detaljer medans ett reklam- eller magasintryck kan avslöja minsta dammkorn för att inte tala om ordentliga printar. Sen finns det förstås en massa ”roliga” trycktekniska saker som spelar in också beroende på vad bilden och hur bilden printas. Men drar jag igång den karusellen kommer ni sluta läsa ganska snart ;)